Svinnsta skär

Dansen den går uppå Svinnsta skär,
hör klackarna mot hällen.
Gossen han svänger med flickan kär
i stilla sommarnatt.
Blommorna dofta från hagen där
och många andra ställen,
och mitt i talltrastens kvällskonsert
hörs många muntra skratt

Ljuvlig är sommarnatten,
blånande vikens vatten.
Och mellan bergen och tallarna
höres musiken och trallarn
a. Flickan har blommor i håret,
månen strör silver i snåren.
Aldrig förglömmer jag stunderna där
uppå Svinnsta skär.

Gossen tar flickan uti sin hand
och vandrar nedåt stranden,
lossar sin jolle och ror från land
bland klippor och bland skär.
Drömmande ser han mot vågens rand,
som rullar in mot sanden,
kysser sin flicka så ömt ibland
och viskar: "Hjärtans kär.”

Ljuvlig är sommarnatten,
blånande vikens vatten.
Och mellan bergen och tallarna
höres musiken och trallarna.
Flickan har blommor i håret,
månen strör silver i snåren.
Aldrig förglömmer jag stunderna där
uppå Svinnsta skär.